kedi-alex

Senaste inläggen

-

Av Alexandra - 13 september 2014 15:15

140913- 15.05

-

Hatar helger egentligen. För då har jag ingenting att göra.
Orkar inte. Vill oftast inte. Vill bara sova bort. Glömma allt.
Alla jobbiga tankar kommer. Men om jag sover, så tänker jag inte.
Drömmer kanske. Men drömmar har jag aldrig varit besvärad utav.

 

Det är inte mitt fel. Du utnyttjade mig. Du var feg och berättade inte som det var.
Du undvek mig, sen dumpade du mig på skrothögen och lade hela skulden på mig.

Önskar att jag kunde hata dig. Önskar att jag kunde döda dig. Du förtjänar inte att leva.
Du är nog den elakaste och hänsynlösaste människa jag någonsin har stött på.
Snälla försvinn från mitt huvudet. Försvinn från detta jordeliv.
Det är du som helt rubbad. Inte jag!

ANNONS
Av Alexandra - 10 september 2014 08:55

140910- 08.30
-
Att jag vaknar tidigt vare sig jag jobbar eller inte, det är inget konstigt.
Ibland kan det vara lite jobbigt när jag är ledig, men va fan.. det är bara och ta det.

Var som vanligt svettig längst benen, så tänkte inte så mycket på det.
Upptäckte dock väldigt snart att svetten inte var som den brukade,
så jag lyfte bryskt bort täcket och upptäckte en trevlig blodfläck på lakanet.
Jag drog en lättande suck, trots att jag var tvungen att gå upp och hämta kallvatten
för att skrubba bort blodet. När jag är riktigt trött är det inte kul, men lättnaden
övervägde, då en bit av min ångest släpper en aning när mensen har brutit ur.

Eftersom jag har oregelbunden mens, så är det ännu jobbigare,
för då vet jag Aldrig när skiten behagar komma.
Om jag inte får min mens på en månad, så kan den komma i början av nästa istället
och då är det en ständig oro i mig i väntan på den ska komma.
Upplever inte detta varenda gång jag inväntar mensen, men väldigt ofta.
Mår jag dessutom dåligt i övrigt är det ännu värre.
Mår jag bra, så kan jag lugna ner mig. För jag vet att jag får min mens så småningom.

Suck, vilka bekymmer man har!

ANNONS
Av Alexandra - 9 september 2014 19:15

140909- 18.50
-

Blev en ångest-attack under tränings-passet idag. Trodde först att jag skulle spy,
 men när jag för en stund lyckades lugna mig och försökte köra på igen, så kom ångest-attacken istället.
Var då tvungen att gå ut en stund och sätta mig utanför. Trodde det skulle gå över, men det blev bara värre. Var tvungen och gå upp en våning och sätta mig i ett rumi stället, så jag fick gråta ur mig.
Att få ångest mit under någonting och dessutom bland en massa folk,

vet jag inte om jag har varit med om tidigare.

Så frutansvärt pinsamt och jag kände mig så ynklig och värdelös.
Trodde det skulle vara bra att försöka komma igång med träningen igen,
så jag får annat att tänka på, men det gick verkligen inte idag.

 

Känner mig helt misslyckad. Inte för träningens skull, utan för att jag ska må så jävla dåligt!
Varför kan jag inte vara en normal-störd människa för! En som gick ut skolan med topp-betyg,
sen fått toppen-jobb och framför allt: Må bra och ha massa underbara vänner!
Jag tror aldrig att jag har känns mig så ensam och hjälplös som jag gör nu.
Varför ska det vara så svårt att få hjälp!? Varför känns det som om ingen jävel vill hjälpa mig!?
Ska jag behöva göra ett självmordsförsök för att myndigheterna ska reagera!?
Men jag tänker inte tvinga fram min självmordsbenägna sida bara för uppmärksamhetens skull.
Jag vill inte ta livet av mig. Varken nu eller i framtiden.
Men jag vill ha något att leva för också. Känns inte som om jag har det nu.
Känns inte som om jag har någonting.
Jag kan knappt klara av att ta hand om min katt,
för jag känner att jag har fullt sjå att ta hand om mig själv.
Känner mig som en urusel matte och en urusel människa.

Funderar på att lägga in mig på psyk...


-

Av Alexandra - 8 september 2014 04:35

140908- 04.25

-

Vaknade av sorg, smärta och ensamhet.
Varför lämnade du mig? Varför gjorde du så här mot mig?
Trodde du hade nån slags känsla i kroppen. Trodde du skulle berätta för mig åtminstonde.
Du körde över mig. Du ljög för mig. Ditt fega helvete!

Varför Älskar jag Dig? Jo, för att du gav mig allt. Sen dumpade du mig som en trasig docka.
Även om mitt hjärta fortfarande slår, så känns det som om det är i tusen bitar.
Vill gråta. Kan dock inte. Det värker i hela kroppen, men jag kan inte gråta.
Vet dock inte om det skulle lätta eller inte. Men vill ändå..

Vill ha dig här...

Av Alexandra - 7 september 2014 20:30


-


Finns en låt som heter Night of fire.

Är rätt så bra tycker jag.

Gillar dock inte denna musikvideo som är till låten, men ändå:

https://www.youtube.com/watch?v=tNveMjoSxp0

Av Alexandra - 7 september 2014 18:40

För första gången i mitt liv så har jag gjort Chili con carne.

Blev dock en vegetarisk, men vad gör det!

Fick låna en receptbok av mamma där jag hittade en del bra och spännande recept,

så det kommer nog bli lite mat-expiriment framöver.


Igår blev det som sagt Chili con carne och den blev riktigt lyckad!

Bjöd mamma till middagen också och hon tyckte också det blev jättegott.

Blir så glad och stolt över mig själv när jag lyckas laga god mat.


Av Alexandra - 7 september 2014 18:15

I fredags var jag på Katthemmet och tog farväl utav tanterna och alla goa katterna.
Har varit där sen vintern 2011, så tyckte det var dags att gå vidare nu!
Har utökat min tid på Disponentparken, så komer vara där fyra dagar i veckan nu.
Kommer självklart att åka till Katthemmet och hälsa på,

för katter kan man ju inte klara sig utan!


Av Alexandra - 6 september 2014 10:45

Att jag nu lägger upp mina samlade dagboksinlägg betyder inte jag söker uppmärksamheten
som "Tyck synd om mig" eller "Stackare, jag ska hjälpa dig."

Jag står för hur jag mår och vill att de ska som är intresserade ska få veta de.
Tvingar ingen att läsa detta och jag förväntar mig inte heller att alla som ser

länken på Facebook ska vilja läsa den heller.

That's it!

 

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

140824- 23.30
-

Det är som om kroppen inte vill. Som om den säger emot.
"Du är bättre än det här! Gör det inte!" Kanske nåt sånt den säger..
Jag står med rakbladet i handen och ska precis skära i huden.
Men i någon tiondels sekund eller nåt, så hinner jag tänka nåt precis innan jag skär till.
För skär till det gör jag. Men precis före varje gång, så står kroppen emot.
Varför? Vad vill den säga? Ska jag verkligen inte göra detta?
Har jag ångest, eller har jag inte? Jag kan inte gråta. Men i mitt sinne gråter jag floder.
Jag vill skrika ut tårarna. Låta allting bara rinna av mig. Men jag kan inte. Vad är det för fel?
Vad är det som händer? Vill jag må bra? Vill jag inte skära i mig? Tycker jag att jag är värd mer?
Vill i nuläget må dåligt, men kan inte riktigt. Får inte ur sorgen.
Armen värker, men jag får inte ut gråten. Vill gråta. Vill skrika. Men kan inte...
Jag har allvarliga problem.

 

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

140826- 16.40

-

Jobbig dag. Fast jag knappt har gjort någonting.

Jag har tagit mig ner till Vårdcentralen och lämnat ett klamydia-test.

Efter det gick jag till Apoteket och sen till Hemköp.

Det högg till i hjärtat! Vad hade hänt om jag hade sett Dig?

Hade jag vänt och gått hem, eller gått förbi, eller hade jag gjort det som jag gör i huvudet hela tiden:

Sprungit fram och skrikit och slagit på dig.
Jag lyckades ändå göra mina ärenden. Är nu hemma i tryggheten.

Huvudet full av tankar och nu börjar tårarna rinna igen.

Det är bra att gråta, men fan vad de sitter långt inne denna gången.
Vill dö. Vill somna in. Samtidigt som jag inte vill det.
Tänk om du bara var här nu och kramade om mig och knäppte med fingrarna så var jag ”Din” igen.
Den som har utnyttjat mig så länge och sen bara slängt iväg mig.
För jag förtjänar inte bättre. Utnyttja mig bara! Låt mig få vara din slyna igen..

Usch! Jag har ju inte ens någon sexlust längre.
 Jag leker själv, men inte för att jag är kåt, utan bara för att.


SUCK!

 

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

 

140904- 16.40

-

Illamående och skitont i magen. Förstår inte vad det är, men allt är bara skit.
Klamydia-testet visade negativt. Men jag begärde ett nytt test. Barnmorskan blev fundersam,
men fick komma igår i alla fall. Hon undersökte mig, men såg inga konstigheter.
Urinprov och blodprov togs också. Blodprovet såg bra ut. Får svar på resten nästa vecka.

Jag isolerar mig mer och mer. Är trött på alla människor. Vill bara gräva ner mig.
Känns som om allt är hopplöst och det inte finns någon mening med mitt liv alls.
Börjar ändå jobba nästa vecka. Då kanske jag kommer i balans igen.
Men nu... mår så illa, så jag tror jag ska spy när som helst.
Magen värker och jag fattar inte vad det är.

Om det beror på depressionen eller om det är något annat.
Tror det är något annat...
MEN VAD?!

Låt mig få somna in, så jag slipper plågas mer.
Orkar inte med denna smärta längre!

 

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -


140905- 23.50

-

Idag har jag mått skapligt bra faktiskt. Gick upp 05.30 i morse, för kunde som vanligt inte somna om.
Verkar inte spela så stor roll när jag går och lägger mig, jag vaknar tidigt ändå.
Har väl en del oro kvar i kroppen, trots att jag sover och är trött..

Idag har jag varit på Katthemmet och tagit farväl av katterna och tanterna.
Jag har varit där så länge nu, så nu är det dags att gå vidare.
Kommer att jobba på Disponentparken fyra dagar i veckan från och nu.
Känns bra!

Tänker fortfarande på Dig och tårarna är hela tiden där och trycker på.
Försöker tänka HAT, för egentligen är det ju jag som ska hata dig och inte tvärtom.
Då det är du som har utnyttjat mig på ett vidrigt och respektlöst sätt!
Samtidigt har jag svårt att hata någon, som jag har älskat så mycket...

 

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -



140906- 10.10

-

Jag vaknar alltid med en klump i magen. En nervös och jobbig klump.
Jag tänker att nu är det en ny dag och nu ska jag klara av den också.
Kommer göra samma sak som jag alltid gör. Sitta vid datorn.
För jag har inget liv. Inga fritidsintressen. Inga vänner.
Jo, jag har vänner. Men inga vänner jag skulle kunna höra av mig till när som helst.
Ingen som bor i närheten, som jag kan gå till när som..
Jag tycker om och uppskattar de få vänner jag har. Väldigt mycket!
Men hur mycket folk jag än har omkring mig, så känner mig såååå otroligt ensam!


Vill ha några bäsa vänner. Det låter egoistiskt, precis som de andra vänner inte är lika mycket värda.
Men så är det. Jag vill ha bästa vänner. Som jag kan göra allt med. Vi hittar på saker ihop.
Vi ska kunna prata om allt. (Självklart har man hemligheter för bästisar också)
De ska verkligen tycka om Mig och jag ska verkligen tycka om Dem.
De ska Alltid finns för mig och jag för dem. Tillit och Respekt är A och O.
Var hittar man såna vänner? Och hur får man dem? Hur gör man? Vad förväntas av mig?

Det jag nu söker är riktigt hjälp.
Hjälp för att få kunna komma ut bland folk och kanske hittar några vänner.
Det som gör mig mest ledsen är att hjälpen i lilla värdelösa Ludvika-kommun
är ännu mera värdelös än själva staden.
Att hitta rätt hjälp från rätt folk är inte lätt,

då de flesta verkar ha alldeles för låg kunskapsnivå om tex. Autism och Aspergers som jag nu har.

Och att de inte fattar själva hur låg kunskapsnivå de har,

utan tycker de är jätteduktiga och att de inte behöver lära sig mera!
Och att de ALLTID lägger allt ansvar på Mig. Jag ska tala om hur jag ska ha det.
Jag ska veta exakt vad som förväntas av mig.
HALLÅ!! Det går inte när man har den funktionsnedsättningen jag har.
Det betyder inte heller att Ni då ska kunna veta exakt mina behov och veta exakt vad jag behöver.
Men det är NI som ska lägga fram förslagen.
Ni som ska försöka hitta olika redskap som ska funka för mig.
Det är Ni som ska hjälpa Mig. Jag ska inte hjälpa er att hjälpa mig!

 

Jag är inte en självisk egoist nu, som många säkert tycker det låter som att jag är.
Jag är visserligen bortskämd, men jag förväntar mig inte längre att
allt ska serveras på ett guldfat framför mig.

För jag vet att det inte funkar så. Det ska inte säga svisch så är mitt liv perfekt och
att jag har 1000 vänner och världens bästa pojkvän och bla bla bla...
Självklart så krävs det lite av mig också. Ni ska inte göra allt åt mig.
Men jag vill ha hjälp. Riktig hjälp och förståelse. Ska jag behöva flytta till en storstad för att få hjälpen?!
Nej! För jag vill bo kvar här! Jag vill Kunna bo kvar här!
Jag vill kunna trivas här...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se