kedi-alex

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

ANNONS
Av Alexandra - 6 december 2014 23:30

Tänk att det är så mycket som kan hända på så kort tid.
Innan jag åkte till Turkiet sist, så föll jag på kärleksbanan igen.
Blev kär i världens underbaraste kille!
Vi har haft kontakt på nätet under många år och
kontakten nu under hösten blev allt mer intensiv.
De två sista veckorna innan Turkiet-resan hade vi daglig telefon-kontakt
och jag märkte med ens att fan.. den här killen gillar jag verkligen!

Hur jag kunde falla för en kille så djupt, som jag aldrig har träffat,
det begriper jag inte, men jag föll verkligen djupt för honom.
Jag ville nästan inte ens åka Turkiet, då jag hellre ville vara hemma så vi kunde träffas!
Men åkte, det gjorde jag såklart och jag hade 18 helt underbara dagar där nere.
Umgicks mycket med Birgitta och hennes syster Annsofi och Annsofis underbara hundar.
Men hela tiden var mina tankar hos "Min älskade Adrian".
Han var inte min än, men det kändes som det. Han skulle bli min...!!

När jag kom hem från Turkiet, så började vi planera träff.
Förra helgen dök han upp och det var den bästa helg jag har haft på länge!
Nervösa och skakiga som asplöv var vi bägge två, men isen bröts ganska snabbt
när jag kom och mötte upp honom på stationen och kastade mig i hans armar.

Helgen gick verkligen galant sen. Vi hade hur mysigt och roligt som helst.
Vi skämde bort varandra med presenter
och jag skämde bort honom med god mat- han tyckte om min mat, kors i taket!
Det var smärtsamt när han åkte hem, men hur smärtsamt det än är,
så är han min och Bara Min nu!

  

 



- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Adrian skämde bort mig med en snygg drake och en underbart vacker drömfångare:

 


- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -


Adrian och Äställä kom bra överens,

men Äställä blev rätt så trött efter att Adrian hade åkt hem:

ANNONS
Av Alexandra - 30 oktober 2014 17:50

I lördags blev det filmkväll med bästa brudarna: Lisa och Triss!

Vi hade massa skoj och Triss hade dessutom med sig presenter till mig!

 


Av Alexandra - 20 oktober 2014 20:45

Snyft, snyft, snyft!

 -

Min fina Dermal, som jag hade mellan brösten,

har idag fått ryckts ur från min kropp, för alltid.
Det hade börjat krypa ur skinnet och det har säkert varit igång länge,

men inte förrän igår märkte jag att det var något som inte var bra.

Kunde dock inte se just då att de hade krypit ur, för själva smycket var i vägen,

men på jobbet idag, så frågade jag mina arbetskamrater hur det såg ut

och då fick jag då klart för mig att hela smycket höll på att krypa ur skinnet.

Jag insåg då på en gång att jag var tvungen att ta bort det.

Men istället för att vela när jag ska ta itu med de,

så fick det bli en liten ”operation” på arbetsplatsen.


Arbetskamraten Sara tog ur själva smycket och

arbetskamraten Maria fick ta ur hela fästet.
Och eftersom fästet sitter innanför huden,så var det ett pill att få ur det.

Hon fick skära bort de gamla skinnet,sen rycka ur metalldelen,

för det gick inte på annat sätt.


Ja, det gjorde ont! Dels höll jag på att svimma

när jag fortfarande stod upp när hon började pilla.
Sen lade jag mig ner på golvet istället och då gick det bättre.

Smärtan var ju fortfarande jobbig förstås, jag är ju väldigt känslig,

men den är borta nu och nu får de läka i lugn och ro.


Ledsen är jag förstås, för jag trivdes så bra med min Dermal.

Det var så jäkla fint och de framhävde mina bröst så vackert också.

Men får tänka så här: Att när det är läkt så har jag inte ont längre.

För jag hade ont i det en längre tid, utan att fatta var det var.
Dessutom när jag gjorde den, så var det för halva priset,

så har inte lagt ut så mycket för det heller.

-

Sök mer information om Dermal Anchor på google:

https://www.google.se/search?q=dermal+anchor&ie=utf-8&oe=utf-8&aq=t&rls=org.mozilla:sv-SE:official&client=firefox-a&channel=sb&gfe_rd=cr&ei=xFRFVI3DBpKr8weS_IKADQ

-

Här kan ni se en bild också om hur den sitter:

-

Av Alexandra - 10 oktober 2014 09:15

141010- 08.15

-

Det är inte kul att drabbas av panikångest. Det är de aldrig.
Men när det handlar om så värdsliga saker
som att man har tappat bort någonting,
då känner man sig misslyckad på ett lite annorlunda sätt.

Jag har koll på varenda småpryl jag har hemma.
Även om jag också kan ha det lite rörigt.
Men när jag föräntar mig att något ska ligga där det ska och sen när jag
ska ha det inte finns där längre, då kan det bli ett helvete.


Först blir jag förvånad. "Varför ligger det inte här?"
Sen börjar jag leta på samma ställe igen.

Sen kommer paniken över att det faktiskt inte ligger där de ska vara,
och då kommer frustrationen snababre än ett brev på posten.
"Varför!? Varför!? Varför!?"
"Hur kan jag INTE ha koll på vart jag har lagt det jag ska ha?"
"Hur kan jag vara så slarvig? Är jag helt dum i huvudet?"
Jag klankar ner på mig själv mer och mer och mer.
Och naturligtvis blir jag ännu mer frusterad
och ledsen för att jag anklagar mig själv.
Jag vill skrika och kasta saker. Slå på mig själv.
Ja, paniken växer bara. Den växer för att jag tycker att jag inte har koll.
Och för att jag inte kan hantera en sån här fånig sak bättre.
Allt bara rasar och tillslut bara gråter jag.
Sen blir jag helt slut och dagen blir totalt förstörd...

Hatar mig själv...

-

Av Alexandra - 7 oktober 2014 09:00

141007- 08.45

-

Ångest och beslutsångest. Det värker i bröstet. Det värkeri hjärtat.
Jag vrider och vänder på mig. När ska den här mardrömmen ta slut?
När ska jag nånsin bli hel igen? När ska jag kunna le och verkligen mena det?
Kommer jag någonsin bli lycklig...

Av Alexandra - 5 oktober 2014 20:45

Igår gjorde jag storkok av min goda grönsakssoppa.

Nu när det bli höst och vinter är det det gött med varm soppa,

som man lätt kan ta fram ur frysen.

Den är dessutom väldigt dryg och matig, så den mättar jättebra!


Jag passade även på att bjuda föräldrarna på lunchsoppa

och då bakade jag Scones till, som också blev jättegod.


     

- - - - - - - - - -


Idag har jag hållit igång hela dagen med en massa tvätt.

Blev nog 10 maskiner tvätt, som blev tvättat idag

och jag har dessutom fått lära mig att använda mangeln,

så jag kan få mina sängkläder raka och fina.

Tack för hjälpen mamma!

-

Av Alexandra - 4 oktober 2014 19:00

140929- 21.30

-

Och där försvann det goda humöret snabbare än en vindputs.
 Det goda humöret som jag har hållit i nån vecka nu.
Jag gick igenom mina mail på fb, men bläddra för långt och kom till dig.
Fast vi har blockat varandra, så så kunde jag se att du hade bytt profilbild.
Trots den lilla minatyr-bilden såg jag dig klart och tydligt.
Du är så vacker. Så snygg. Så jävla läcker.
Har stängt in mycket innom mig nu, men ibland har jag känt tårarna i ögonvrån.
Det har inte riktigt velat kommit fram, eller så har jag hållit tillbaka det.
Nu kommer det. Snart. Ju mer jag skirver, desto mer trycker det på.
Jag Hatar att Älska Dig. Men älskar dig gör jag fortfarande.
Du är inte bara ett svin. Du är ett jävla svin som var så underbar, fast jag vet att du inte är det.
Jag vet så väl att du inte är värd min kärlek.
Att du inte är värd mina tårar, mina skärsår eller mina tankar.
Men ibland är det svårt att hålla tillbaka tankarna och känslorna.
Nu vill jag bara ha dig. Igen. Och igen...

Tårarna trycker på, men de vill inte komma. Inte ens gråta klarar jag av.
Fan va jag är dålig...

 

- - - - - - - - - -


140930- 21.05

-

De negativa tankarna kommer igen. Tårarna trycker på.
Snälla, va här och säg att allt är bra igen. Snälla!
Saknar dig så mycket, så hjärtat och själen skriker av obehag.
Snälla, kom hit...

- - - - - - - - - -

 

141004- 18.55

-

Jag hatar verkligen att älska dig. Önskar jag kunde hata dig.
Önskar ibland att jag kunde döda dig.
Det är svårt att stå ensam kvar och veta att allt är förlorat.
Och trots min vetskap om hur en dålig person du är,
så slösar jag ändå bort tårar på dig.

”Släpp och gå vidare”.
Hur ska jag kunna de efter ett sånt svek!
Kommer jag någonsin bli som jag var innan igen!
Jag orkar snart inte längre. All min Energi går åt till Dig.
Du äter mig innefrån..
Du fattar verkligen hur illa du har gjort mig
och som den elakaste människa du är, så njuter du av det.

Du fötjänar inte att leva...

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se