140909- 18.50
-

Blev en ångest-attack under tränings-passet idag. Trodde först att jag skulle spy,
 men när jag för en stund lyckades lugna mig och försökte köra på igen, så kom ångest-attacken istället.
Var då tvungen att gå ut en stund och sätta mig utanför. Trodde det skulle gå över, men det blev bara värre. Var tvungen och gå upp en våning och sätta mig i ett rumi stället, så jag fick gråta ur mig.
Att få ångest mit under någonting och dessutom bland en massa folk,

vet jag inte om jag har varit med om tidigare.

Så frutansvärt pinsamt och jag kände mig så ynklig och värdelös.
Trodde det skulle vara bra att försöka komma igång med träningen igen,
så jag får annat att tänka på, men det gick verkligen inte idag.

Känner mig helt misslyckad. Inte för träningens skull, utan för att jag ska må så jävla dåligt!
Varför kan jag inte vara en normal-störd människa för! En som gick ut skolan med topp-betyg,
sen fått toppen-jobb och framför allt: Må bra och ha massa underbara vänner!
Jag tror aldrig att jag har känns mig så ensam och hjälplös som jag gör nu.
Varför ska det vara så svårt att få hjälp!? Varför känns det som om ingen jävel vill hjälpa mig!?
Ska jag behöva göra ett självmordsförsök för att myndigheterna ska reagera!?
Men jag tänker inte tvinga fram min självmordsbenägna sida bara för uppmärksamhetens skull.
Jag vill inte ta livet av mig. Varken nu eller i framtiden.
Men jag vill ha något att leva för också. Känns inte som om jag har det nu.
Känns inte som om jag har någonting.
Jag kan knappt klara av att ta hand om min katt,
för jag känner att jag har fullt sjå att ta hand om mig själv.
Känner mig som en urusel matte och en urusel människa.

Funderar på att lägga in mig på psyk...