Jag minns dig från min barndom, som en varm mjuk famn, trygg att somna in i.
Du var för det mesta glad och tyckte om att leka bus.
Sjöng och visslade när du bakade eller städade.
Dörren stod alltid öppen för mig och mina vänner och de trivdes i ditt sällskap.
Visst, du hade dina fasta principer, så vi hade våra ordväxlingar, men det är så det ska va.
Du trivdes bäst i hemmets trygga vrå, med nära och kära omkring dig.
I bärskogen eller vid en fjällsjö, för världen utanför tycktes dig ibland skrämmande.
När du behövde koppla av gjorde du det vid symaskinen,
där de flesta av mina klänningar kom till.
I din ungdom tyckte du mycket om att dansa
och så sent som i julas tog vi några danssteg tillsammans.
Jag kommer att minnas dig lilla mamma,

i min varma mjuka famn, där du tryggt fick somna in.

// Din dotter

Begravningen igår var hemsk, jobbig och sorglig på alla vis.
Det känns oändligt tomt efter dig!
Men för din skull är jag glad att du tillsist fick ro.
Så vila i frid nu älskade mormor.
Du finns Alltid i mitt hjärta!
// Alexandra